Jag följer Deer's blogg på mama.nu, hon kör en viktresa och har minskat massor! Jag tänkte se hom något händer för mig, utan speciell träning & kost.Mätte & vägde idag, ska mäta & väga igen om 14 dagar. Ska bli kul att se om det blivit någon förändring utan någon speciell ansträngning. Köra på normalt med andra ord :) , barnvagnpromenader  och några/något pass i veckan. Det funkar och räcker för mig! Vill inte gå ner mer än 2 kg mer.. Då är det stopp! 

Jag har bestämt mig att jag inte ska bry mig alls om vikt & kost. Tröttnat på alla dessa nojor och så nojig som jag varit! Fy! Ett evigt tjat "jag ska absolut inte ha något".. Och sen kanske känna ångest över att man ätit något "förbjudet" eller känna " jag måste träna, måste, måste!". För min del är det för mkt. Jag ska bara köra på normalt äta det jag vill och träna när jag känner för det.

Jag förstår er till 100%, ni som tränar alltså och tänker på kost mm. Men jag orkar inte riktigt med det nu :)

Jag kör min väg precis som alla kör sina! För mig gör 2 eller 5 kg för mycket ingenting, men tidigare idag lät de annorlunda... hehe.. Men nu så! Nu kör jag nya tag och tänker därför sluta bry mig om det. Sluta noja.

Känns så skönt!



Tänkte även ta upp en sak till, jag följer även Denise som tog upp ämnet bröstförstoring & plastikoperationer. Själv är jag både emot & för, hjälper det en viss människa att må bättre, slippa må dåligt osv så gör man valet själv om man vill lägga sig under kniven. Själv har jag funderat, pratat och tänk på det men känns inte som något jag vill eller känna att jag behöver göra. De duger iallafall. Amning och grav ändrade dem totalt men ändå de är OK. Men man ska aldrig säga aldrig ;)

Hur känner ni, om operation. Ja eller nej?

Såhär mycket fejk tycker jag däremot inte är OK.. Men det är min åsikt!



God natt på er!